Blandad humor Gud, Överjag

Guds anushål och trots mot överjaget

Jag sitter längst fram i bussen från Uppsala till Västerås, det är en buss med två plan och jag sitter högst upp. Det känns lite läskigt att se vägen framför sig så högt upp. Varenda liten gungning känns starkare, det är som att sova i en finlandsfärja under stormigt väder.

            Himlen är alldeles blå och solen lyser rätt in i ögonen, jag är tvungen att kisa medan jag skriver. Jag får en konstig bild att solen är Guds anushål. Jag ler åt min fantasi samtidigt som guds stjärt värmer mig. Lite smyghädelse kan väl inte skada, tänker jag.

            Samtidigt har jag en bitter eftersmak efter en hemtenta jag lämnat in. Jag överskred antalet tillåtna tecken och källhänvisade lite slarvigt. Men så går det när man skjuter upp på saker som ska göras. Då får man sitta med hungrande mage på Waynes Cofféehouse med fem koppar kaffe i blodet och en stress som river upp magsår efter magsår. Men nästa gång, tänker jag, ska jag allt studera i tid. Inte för att jag tror på det en sekund, men tanken tröstar en aning.

            Bussen åker förbi ett grönt fält som inramas av de höstklädda träden som vajar i sina gulaorangea overaller. ”Vackert.” hör jag min inre röst mumla. Tanken följs av ett äckel. ”Vad patetisk du är! Hänförs av en liten gräsplätt. Hur lågt får man sjunka? Du ska ju inspireras av klassisk musik och Tolstoy, inte åkrar!” Jag skrattar åt det absurda i mitt överjag. För att trotsa mitt överjag låter jag mig fascineras av en liten sjö där några änder guppar på vågorna av en motorbåt. ”Fuck Mozart och Tolstoy!” tänker jag och sträcker på ryggen.

            Det är vad jag gör; revolterar mot mitt överjag och låter Guds skimrande rektum värma mitt ansikte på väg till Västerås.