Skrivmissbrukare

Ibland kan skrivandet vara så plågsamt. Det kan kännas som att tvingas gå till en fest när man är deppig och bara vill ligga hemma i soffan och tycka synd om sig själv. Du måste le och vara trevlig samtidigt som du känner dig så tillgjord. Samma känsla av tillgjordhet och falskhet smyger sig in i mitt skrivande emellanåt. Varje ord känns felplacerat och påhittat. Jag skriver en mening, äcklas, raderar, skriver en ny mening, äcklas igen och raderar. Det måste finnas något masochistiskt drag i mig, eftersom jag ändå inte slutar skriva. Ett slags destruktivt beroende. Jag är en skrivmissbrukare. Men, men, ska man missbruka något så är väl skrivandet ändå helt okej.