Amatör-filosofi hat, paranoia, rädsla

Hatet är det mest meningslösa på Jorden!

Hat måste vara det mest meningslösa som finns. Vad tjänar det egentligen till annat än att utgöra ett tillskott av elände i världen. Och så mycket hat det finns. Det är verkligen otäckt. Överallt dyker det upp; på Facebook, i partidebatter, på bussen, i trafiken, på fotbollsmatchen, i fikarummet på arbetsplatsen, i skolan, ja överallt dyker det upp.


Det tycks nästan vara sammanflätat med människans natur. Men frågan är om det faktiskt är det. Jag hoppas inte det. Det kanske är så att hatet finns som potentialitet i människans natur på samma sätt som kärleken finns som potentialitet. Då blir frågan snarare om hur vi ska göra för att undvika att väcka det latenta hatet och istället förverkliga kärleken i människans natur.


Ser man kärleken och hatet som latenta egenskaper i människan, skapas ett stort rörelseutrymme i formandet av henne som en samhällsvarelse. Då handlar det om att på ett strukturellt plan betinga människan att endast trigga igång kärlekens reflexer. Men samtidigt har också individen ett stort ansvar att själv sträva mot kärleken och bort ifrån hatet.


Men samtidigt känns det som om individen inte tar detta ansvar. Alltför ofta är vi hårda mot varandra och hämmar ett varmt samhällsklimat. Det är ju rätt igenom idiotiskt. Men man kan anlägga ett annat perspektiv på hatet och istället se det som ett uttryck för rädsla. Hatet grundar sig på en rädsla och kan då ses som en slags försvarsmekanism. Genom att med sitt hat angripa andra, slipper man att själv bli angripen. Men om så är fallet måste ju världen bestå av ett oändligt antal faror med tanke på hur mycket vi hatar. Är världen verkligen så farlig? Jag tror inte det. Jag tror det i sådana fall handlar om att vi är mörkrädda. I världens totala omfång som vi omöjligen kan överblicka läser vi ut påhittade konturer av monster. Vi är paranoida med andra ord. Sjukligt paranoida.


Så om vi leker med tanken att det är så som jag beskrivit ovan, att människan har kärlek och hat latent i sin natur, och att hatet egentligen är ett uttryck av rädsla och utgör en försvarsmekanism mot faror vi själva skapar som inte existerar, borde vi då inte motverka denna paranoida läggning inom oss? Borde vi inte spela på värden av trygghet istället för otrygghet? Titta på nyheterna och fundera över vilka värden medierna spelar på; är det trygghet eller otrygghet, och hur tror ni att det påverkar vår paranoida natur?


Ibland känner jag att vi spelar på ett självförverkligande dragspel. Människan ska tydligen skilja sig från djuren genom sitt höga förnuft: jo visst!