Fikastunder bör inte ringaktas!

Jag sitter på Wayne´s Cofféehouse på övervåningen vid fönsterplatserna. I bakgrunden hörs någon reggae-aktig låt. Jag kommer på mig själv att trumma fingrarna till takten och gunga lite lätt fram och tillbaka.  Jag tittar upp generat, ingen verkar ha sett mig. Alla är fokuserade med antingen sina studier eller uppslukade i sitt konverserande. Rummet fylls av sorlet av röster och knappande tangenter. Då och då skramlar det till nedifrån kassan; disk som plockas ut eller en espressomaskin som rosslar till. 
Jag tittar ut genom fönstret och fylls av värme. Staden känns så levande. Människor strömmar i alla riktningar, till fots, på cyklar i bilar. Alla är uppe i någonting. På väg någonstans. Lite längre bort bygger man om slussen. Människor i neongula västar, staket, grävskopor och en stor lyftkran i mitten, pryder Slussen. Och himlen känns lika levande. Inte så otäckt bottenlös som när det är helt blå och inte heller så klaustrofobisk som när den är helt molntäckt. Jag ser stora, osymmetriska moln rullar fram mot en blå bakgrund. Molnen är i rörelse precis som människorna inunder. 
Jag låter mitt fokus vandra inåt, mot kroppen. Jag sträcker på mig, vrider mig om åt båda hållen och känner träningsvärken från söndagens fotbollsmatch, strama åt. Det är nästan en behaglig känsla. Värken gör mig mer medveten om mig själv och min egen kropp. Jag blir mer grundad på något sätt. När min kropp är helt utvilad, svävar jag alldeles för lätt i väg i mina tankar, men nu påminns jag om och om igen om min fysiska närvaro. Träningsvärken är ett slags mentalt koppel. Den låter mig sväva iväg ibland men inte tappa fotfästet.
En djurgårdsfärja, glider in mot kajen, 3:ans bussen reflekterar ljuset och blänker till, Skeppsholmens trädverk breder ut sig framför moderna muséet och denna konstanta ström av människor på väg någonstans. Ja, Stockholm är verkligen en skönhet. En daglig tavla att betrakta! Dessa små fikastunder är inte att ringakta...


#1 - - Pia:

Så fint du skriver! :)

Svar: tack så mycket!:)
Ulf Rådberg