Debattartikel: Kritik av Marcus Birros yrkesmässiga roll

Idag avslöjar Aftonbladet hur Marcus Birro, förhandlat med den Sverigedemokratiskt influerade tidningen ”Samtiden” om ett anställningskontrakt. I ett mejl mellan Birro och den dåvarande chefsredaktören Jan Sjunnesson erbjuder sig Birro en anställning för 37 000 kr i månaden. (Aftonbladet, 2016)

På Birros hemsida kan man idag läsa hans svar på avslöjandet. Han medger att han varit i förhandlingar med tidningen av men poängterar att förhandlingar inte är samma sak som ett samarbete. Han säger att hans värdegrund segrade i striden med de ekonomiska fördelarna ett anställningskontrakt skulle ge. ”Alltså lät jag mina värderingar segra över mina mammon. Strikt ekonomiskt borde jag tagit jobbet.” (Birro, 2016) Avslutningsvis ifrågasätter han om avslöjandet är värt ytterligare en ”hetsjakt” som han utrycker det. 

Jag finner denna respons problematisk och anser det vara värt, inte en ”hetsjakt”, men en kritik och ett ifrågasättande av Birros agerande som en professionell yrkesman. Hade han förklarat att han delar Samtidens värderingar och därför sökt en anställning hos dem, hade det inte befogat en kritik av hans yrkesroll; det hade bara resulterat i ett avslöjande av hans politiska läggning. Men när han förhandlar om ett kontrakt och sedan avsäger sig tidningens värderingar, blir jag irriterad. Denna inkonsekvens hos en journalist får mig att ifrågasätta inte bara hans yrkesroll utan hela journalistyrket i sig. Själv verkar han inte finna det särskilt allvarligt. ”En förhandling är en sak. En överenskommelse och ett samarbete är något helt annat. Åtminstone i min värld.” Skriver han på sin hemsida. (Birro, 2016)

Journalistisk handlar om det fria ordet, det är ett manifesterande av demokrati och individuell frihet. En journalist är en slags auktoritet och bär ett stort ansvar för sina litterära handlingar, både inför andra och inför sig själv. Samma sak gäller författandet. Det skrivna ordet bör vara en spegling av individens frihet att uttrycka sig. Friheten att sätta ord på man finner är rätt och viktigt för en. Ens skrifter bör vara ett slags fingeravtryck av ens personlighet och därmed ens värderingar. Detta gäller journalist som författare. Om man söker att arbete med detta, ska den främsta drivkraften vara att söka och uttrycka sannningen – ens personliga sanning. Andra drivkrafter får inte inskränka denna vilja och rättighet att uttrycka sig. Enklare uttryckt, ska man skriva om och för, det man tror på, ingenting annat. Så fort denna drivkraft förskjuts till andra intressen, inskränks det yttersta syftet med det skrivna ordet: individens yttersta frihet att få uttrycka sin egen vilja. 

Mot denna bakgrund kritiserar jag Birro. Är man författare och journalist ska man aldrig tillåta sig att bortse ifrån ens egna värderingar. Jag förstår att man i praktiken måste överleva och inkassera en lön varje månad, men ens arbetsmöjligheter ska aldrig sträcka sig bortom ens ideologiska referensram. Man ska alltså därför aldrig inleda förhandlingar med en tidskrift vars ideologiska värdegrund man inte delar. Punkt slut.


#1 - - Pia:

Intressant läsning!