Världen blöder men jag vägrar sluta min famn!

En av de svåraste uppgifterna en människa ställs inför, är att kunna sträva efter lycka i en värld som är full av olycka. Att trots, alla negativa intryck som strömmar genom vårt medvetande, ändå kunna stråla ut positiv energi. Ibland kan jag känna att jag bara vill slippa världen eftersom den kan vara så mörk. Men det är ju egentligen inte världen jag vill slippa utan mörkret som finns inom den. Och hur slipper man mörkret utan att slippa världen. ”jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” heter en av Ann Heberleins böcker. Titeln är så skarp. Likadant känner jag inför världen. Jag vill inte sluta leva i världen, jag vill bara inte leva i en värld full av mörker.

 

Jag är nog inte ensam om att känna såhär. Vem vill inte leva i en värld utan olycka? Ingen tror jag. Men ändå orsakar vi så ofantligt mycket smärta för varandra. Det är sorgligt, väldigt, väldigt sorgligt.

 

Men samtidigt tror jag inte olyckan förmår att se någon annan väg än just olyckans väg - mörkret ser inget annat än mörker. Och så länge man själv ser lyckans väg, har man möjlighet att ta den. I stunder av mörker, bör man,så länge det finns glimtar av ljus, hålla fast vid dess glimtar och inte låta mörkret omsluta en. Att stå upprätt för meningsfullheten och lyckan, i svåra stunder, kräver enorm styrka, men är obeskrivligt viktigt för både en själv och för världen man lever i. Som Nelson Mandela sa: När vi låter vårt eget ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelsen att göra detsamma. 

 

Så trots att världen blöder vägrar jag sluta min famn! För jag tror att så länge det finns människor som vägrar att sluta sina famnar, kommer det alltid finnas en lyckans, en kärlekens, en ljusets väg, OAVSETT hur tjockt mörkret som omsluter denna väg, är!

 

Jag vill avsluta med ett citat från Sokrates försvarstal som han höll när han dömdes till döden år 399 f.kr.. Han visar att han inte fruktade andras oförmåga till kärlek. Jag vill också ägna några minuter åt att tänka på alla anhöriga till de drabbade i Bryssel. Må de finna tröst och närhet under deras sorgearbete!

Utdrag ur ”Försvarstalet” av Sokrates:

”Nu upplyser jag er, som vill döda mig, att direkt efter min död skall ni drabbas av ett straff, som är vidare hårdare än det straff ni dömt mig till… För om ni inbillar er, att ni genom att döda människor kan hindra folk att klandra er för er ondska, så tar ni fel. Det är inte alls det rätta sättet att slippa klander – varken rätt eller vackert är det. Nej, det bästa och vackraste sättet är inte att täppa till munnen på andra utan att arbeta på att själv bli en så bra människa som möjligt.”