Om krav och kravlöshet

Att sitta och göra ingenting kan vara så obeskrivligt skönt. Men det kan samtidigt vara svårare än vad man tror. Konstant surrar alla krav och mål likt en köksfläkt i bakgrunden. Många vet inte hur man ska stänga av denna fläkt, även jag glömmer ofta bort det. Jag vänjer mig vid surret och tror tillslut att det är en del av stillheten. Det är inte förrän jag faktiskt lyckas slå av fläkten som jag inser att så inte är fallet. I dessa stunder överväldigas jag av ”den inre tystnaden” som uppstår när kraven tystnar. Tyvärr är dessa stunder för få, men när jag fått uppleva några av dem vet jag vad jag har att sträva mot.

            Jag tror vi människor slits ner ifall våra krav tar över vår tillvaro. Kraven kan nå en gräns då de börjar parasitera på vår psykiska hälsa. Det är viktigt att försöka lyssna till surrandet som kraven utgör och inse att det finns en slå-av-knapp. Är man medveten om det kan man, när kraven överstiger ens ork, stänga av och tillåta sig några minuter, timmar, kanske dagar ifall det behövs, av kravlöshet. Denna kravlöshet är viktigare än vad vi tror. Jag hoppas vi tillåter oss att unna den emellanåt.