Ett ihåligt äggskal

Regnet slår utanför och det matta ljudet av smattret letar sig in i lägenheten. Tv:n är avslagen, ingen musik spelas från min högtalare - det känns kusligt tyst. Vid dessa tillfällen känns världen så tom. Som ett enormt äggskal utan innehåll. Jag låter blicken vandra över min lägenhet och iakttar alla föremål som står blicktstilla på sina platser; en vattenkanna i plast står på fönsterkarmen, en tom Djungelvrålspåse ligger på mitt tv-bord, täcket som ligger obäddat på sängen och hänger ner en aning över kanten och den överfyllda tvättkorgen intill min bokhylla. Alla föremålen ser så livlösa ut, nedfrysta och fastlimmade på sina platser. Hela lägenheten ser ut som en stenhård skulptur, omöjlig att rubba. Bara jag kan röra på mig. Mina andetag ekar i detta äggskal. Det är en märklig känsla.