Litteratören - mina texter Den lilla skurken, novell

Novell: Den lilla skurken

En kort novell om världen som den ter sig ur ett barns perspektiv. Vi får följa Rufus, den lilla pojken som inte kan tygla sitt sug och blir påkommen av sina föräldrar.

På en stol i ett kök satt en liten pojke och bet sig om läpparna. Händerna var hårt korsade och pupillerna stora som biljardklot. Framför honom stod det största paket med kokostoppar han någonsin sett; han började räkna dem och lyckades komma upp ända till elva innan det blev för svårt att fortsätta. Han hade bara lärt sig räkna till elva.

            Han vred sig i stolen och tänkte att händerna har gått i lås. Han skulle inte öppna paketet! Det hade han ju lovat. Han ville ju bara titta på dem. Han tänkte på vad mamma och pappa hade sagt innan de gick ut på sin morgonpromenad:

”Om du inte ska följa med ut så får du lova att du inte äter något innan lunchen.” Sedan han hon kollat extra länge på honom. ”Och inga kokostoppar Rufus!”

”Lovar mamma!” hade han svarat.

            Men det var ju så länge sedan. Då hade han inte alls velat ha en kokostopp, han hade ju precis ätit frukost, men nu hade det ju gått en jättelång stund och han kände suget bubbla i magen. Han bet sig allt hårdare om läpparna, låste händerna ännu fastare i varandra, försökte titta åt ett annat håll, men det hjälpte inte. Suget välde upp inom honom och han kunde inte hejda sig. Han rev upp förpackningen och höll upp en kokostopp framför sig som om det vore ett vackert smycke.

            ”Åhhh!” Utbrast han när han tryckte in kokostoppen i munnen. Det var så gott. Den andra kokostoppen lyckades han äta upp på bara tre tuggor.

            ”Mmmm!” Den tredje tog längre tid men till slut fick han ner den också.

            Precis när han skulle sträcka sig fram för att ta en fjärde kokostopp, rasslade det till från hallen.

            ”Nej, nej, nej!” tänkte han och insåg vad han hade gjort. Fort tog han paketet ställde in det längs bak i kylen med den öppnade sidan inåt, och ställde osten och skinkan ovanpå så det inte syntes någonting.

            Rufus sprang ut i hallen för att distrahera sina föräldrar så det inte skulle kolla i kylskåpet. Han kramade om dem.

            ”Hej mamma! Hej pappa!”

            De tittade på varandra och sedan på Rufus.

            ”Vad har du haft för dig då?” frågade de.

            ”Ingenting.” svarade han och skakade tydligt på huvudet.

            ”Jaså.” svarade de och tittade misstänksamt på honom. ”Du har inte ätit någonting. Inga kokostoppar kanske?”

            Va, tänkte Rufus. Hur visste de?

            Han tvekade en sekund.

            ”Nää.” sa han.

            ”Säkert?”

            ”Mmm.”

            ”Vad har du där då?” sa de och pekade mot hallspegeln. När han tittade i spegeln såg han hur en stor chokladbit och gräddskum hade fastnat på både kinden och hakan. Han rodnade och tittade ner i marken.

            ”Förlåt!” sa han dämpat.

            Hans mamma och pappa sprack upp i ett stort leende och lyfte upp honom i luften.

            ”Din lilla skurk!” sa hans pappa och rufsade honom i håret. ”Sockermonstret!”

            Ja, tänkte Rufus, och bredde ut sitt leende, samtidigt som han snurrades runt i luften. Det är jag som är sockermonstret! Han slickade sig om munnen och kände sötman från chokladen som fastnat på kinden. Kokostoppar var det bästa han visste!