bio, just nu, stunden

Gestaltning av stunden

Små tunna vattendroppar sitter fastklistrade på fönsterrutan. Ett grått täcke ligger över himlen. Det känns en aning klaustrofobiskt. När himmeln är blå känns den så ändlös medan den nu istället känns begränsande. En mur som håller mänskligheten på plats.

                      Utanför fönstret som står på glänt, hör jag hur vattenmassorna rinner ner genom stuprännan ut på marken. Jag föreställer mig hur dramatiskt det hade verkat om jag hade varit en insekt. De massiva strömmarna, dånet från vattnet som slår emot marken och får gruset att kastas åt alla håll. Det hade varit mäktigt.

                      Bredvid datorn har jag en påse med gott och blandat. Alla lakritsar är redan uppätna typiskt nog, så jag får nöja mig med de söta fruktgodisarna istället. Varför kan jag inte vara mer sparsam för? En enda lakrits hade räckt. Nästa gång ska jag lägga undan en.

                      Ikväll ska jag se på bio med Johanna. Vi ska se någon amerikansk romantiker. Jag vill se en actionfilm med massa pang-pang men det ville inte hon. Nej, romantiska middagar och smygporr ska det vara. Men jag är ju flexibel (och filmen verkade faktiskt ganska bra…).

                      Jag tittar ut genom fönstret och lägger återigen märke till ljudet av vattnet som slår emot marken. Några vattendroppar har gått ihop och bildat en enda stor droppe som ser ut att snart ge vika mot gravitationen och rinna ner längs fönstret i en smal vattenrand.