Litteratören - mina texter flyktingar, novell, syrien

Baba! Anne!

”Nästa Gullmarsplan”

                      På en av sitsarna i tunnelbanevagnen satt Yussir ihopsjunken. I händerna höll han sin telefon. På skärmen stod ett långt sms på arabiska. Han hade inte läst hela Sms:et utan bara de första raderna, men det räckte. Sms:et var skickat från hans fem år äldre kusin i Damaskus.

                      Han hade flytt landet två år tidigare med sin lillasyster Saraya på grund av inbördeskriget. Det hade tagit fem månader för honom att komma till Sverige och när han kom fram, kom han fram utan en lillasyster. Hon hade drunknat i Medelhavet under natten när de flesta sov. När han fick reda på det morgonen därpå beslöt han sig för att ta livet av sig och hoppade själv ner i vattnet men blev snabbt uppdragen av två andra i båten.

                      ”Bästa kusin. Det är med sorg jag berättar detta. Maryam och Fadi är döda.” Så löd de tre första meningarna i Sms:et. Det var det enda han läste.

                      ”Nästa Globen”

                      Yussir var kritvit i ansiktet.

                      ”Baba. Anne.”

                      Yussir gick av i Globen. Han visste inte var han var eller vad han gjorde. Han var i chocktillstånd.

                      ”Baba. Anne.”

                      Högtalarrösten ekade över tunnelbaneperrongen där Yussir stod.

                      ”Linje 19 mot Hagsätra.”

                      Det blev helt svart för Yussirs, det var som om allt runt omkring honom frös till och upplöstes. Han slöt ögonen och såg bilden av sin mor och far innan han lät kroppen falla framåt över spåren.

                      ”Baba! Anne!”

 
#1 - - null:

jag tycker vem du än är att du lyckats med din text bra gjort

Svar: Vad kul att höra, tack!
Ulf Rådberg