Litteratören - mina texter EM-kval, Zlatan, fotboll

Mannen med Z

Total tystnad. Enda ljudet är slaget av mitt pulserande hjärta. Dunk. Dunk. Dunk. Ta ett djupt andetag. Sådär. Framför mina fötter ligger en boll placerad. Elva meter framför står fem stycken rödklädda individer och stirrar på mig. Bakom dem en målbur och en man med utsträckta armar och benen brett isär. Ytterligare ett tjugotal meter längre bak, sträcker sig en gul massa med tusentals människor ut sig varenda av dessa individer har blicken fokuserad på mig. Dunk. Dunk. Dunk. Ljudet av hjärtslagen fyller mig med ett samlat lugn. Det känns nästan som om jag inte befann mig här utan i ett tyst och tomt rum där muren av rödklädda spelare, målvakten, målet och den gula massan där bakom, endast var bilder på väggarna i rummet. Och där står jag ensam och iakttar bilderna på samma sätt en konstnär iakttar en tavla på ett museum. Men sedan blåser domaren i pipan, bilderna på väggarna får liv i sig och jag kastas in i tavlan jag nyss betraktade. Det känns som om varenda syreatom i luften omkring mig darrar. Jag tar ett andetag, tittar på bollen, sedan på målet, på bollen igen och så tar jag sats.

Det går så fort. Allting omkring mig snurrar. Lukten, känseln, hörsel, smaken, synen – alla sinnen flyter ihop. Likt ett fyrverkeri exploderar de darrande syreatomerna och gravitationen upphör att existera. Vagt i bakgrunden hör jag någon ropa ”Så fucking jävla bra Ibra!” samtidigt som jag blir omkramad av fem-sex stycken gulklädda. Och sedan inser jag. Jag kan inte låta bli att le. ”Vilken jävla pension?” tänker jag.

Jag vänder mig om till mina lagkamrater och nickar. ”Då är vi i EM då!”

 

 

#1 - - Ling <3:

Jättebra skrivet! Stolta svenskar:)