betraktande, tankar

Ett litterärt andetag

På torget i Brommaplan passerar människor konstant. På en bänk vid fontänen sitter Brommaplans alkoholister. Med systembolagspåsen i knät och ciggpaketet i bröstfickan, sitter de där alla dagar i veckan. Då och då matas de bort av någon säkerhetsvakt för att de är för skräniga, men de letar sig tilbaka en halvtimme senare. Samma kvinnliga tiggare sitter utanför Konsum och ler vänligt mot de som passerar. Då och då får hon ett mynt av en förbipasserande. Ibland ställer olika mellanstadieklasser upp olika bord och har loppis för att dra ihop pengar till olika klassresor; till Gotland, Finland, Italien och någon gång också till Lazer Doom.

Själv sitter jag inne på Vivels konditori och dricker mitt kaffe. Jag tänker inte förneka att jag är beroende. Jag är en riktig koffeinist. Bredvid den rykande kaffekoppen ligger en liten kanelbulle på en assiett. Jag vill bara sluka den nu direkt men kaffet är för varmt och jag vill ha något att äta när jag dricker kaffet.

Johanna sitter bredvid mig och arbetar med någon filosofiuppsats. Själv skriver jag på en bok, som vanligt. Men den här gången är jag ändå uppe i 10 sidor. Jag har inte slutat efter två sidor som jag brukar göra. Den här texten är ett litet avstamp i mitt romanskrivande. Ett sätt att ta ett litterärt andetag. Vila och få en minuts distans. Och nu har jag fått det så därför säger jag ”hej svejs på er!” Ha det!