Amatör-filosofi morgon, skrivande

Carpe Morgum!

Här kommer ett nytt slags inlägg - Den tidiga morgontimmen första. Tanken är att jag går upp i symbios med morgonens uppvaknande. Strax efter gryningen går jag upp och möter den kommande dagen. Då hinner jag förbereda mig för den samtidigt som jag kan få ner alla orörda tankar på papper innan den blandas med dagens forsande ström med intryck och tankar . 

God morgon. Jag hoppas ni har fått sova ut och står redo inför den nya dagen. Var beredda för den accelererar väldigt snabbt, som en sten som släppt ovanifrån. Själv känner jag mig fullständigt drogad, förstörd, utmattad – ja, morgontrött. Min kropp är inte van vid att gå upp vid den här tiden, den vill sova just nu. Tanken var egentligen att jag skulle gå upp ytterligare en timme tidigare, klockan fem, men då var jag så trött att jag inte ens hörde alarmet. Och jag ska säga er att det var med nöd och näppe som jag lyckades uppfatta nästa larm, trots att det tjöt på högsta styrka. Men när man drömmer så tynar ju verkligheten runt omkring en bort och istället kastas man in i en dramatisk fantasivärld som dränker alla ljud omkring en. Ett starkaste tjut från alarmklockan låter endast som en viskning. Så är det i alla fall för mig.

                      Tanken med att gå upp klockan sex (egentligen fem), var just som jag sa; att kunna bemöta och förbereda mig inför dagen innan den accelererar iväg. Klockan fem är morgonen också nyvaken. Går jag upp då så är vi synkade – vi vaknar sakta, steg för steg, bredvid varandra. Vi blinkar med ögonen kraftigt precis när vi vaknar, vi rullar runt på sidorna och drar täcket över huvudet i ett försök att somna om, vi sträcker på kroppen när vi inser att vi inte kommer kunna somna om och så sätter vi oss upp på sängkanten och vinglar iväg när mot frukostbordet. Tillsammans, jag och morgonen.

                      Varje tidig morgon efter att jag gått ett varv runt bostadsområdet med en varm kopp kaffe i handen, lapandes solstrålarna, så ska jag skriva en text under kategorin ”Den tidiga morgontimmens inlägg”. Jag tror nämligen att den tidiga morgonen är fylld med en kraft – en slags genuin orörd eller ”otänkt” passage in mot ens kreativitet. Man kan alltså säga att jag helt enkelt passar på och utnyttjar stunden. Jag försöker fånga morgonen. Carpe…ja…ni vet…Morgum?