Ett destruktivt bekräftelsebehov

Jag har insett att jag har brytt mig alldeles för mycket om hur många läsare jag har och hur många gånger mina inlägg blir gillade. Detta bekräftelsesökande har börjat bli plågsamt för mig. I början var det endast en omedveten känsla av tillfredställelse varje gång läsarantalet ökade men sedan har det blivit mer och mer medveten. Det händer att jag går in på min statistik tio gånger om dagen ibland bara för att titta om några fler har läst min blogg. Detta är fullkomligt absurt. Jag äcklas av mig själv en aning. Denna besatthet kan lika ett drogmissbruk. Jag har blivit allt mer beroende av antalet läsare. Jag skriver det här som för att erkänna det för mig själv så att jag kan göra en förändring och sträva efter ett mer oberoende förhållningssätt. Jag gillar att skriva, det gör jag, men när anledningen till att jag gillar att skriva övergår i att få största möjliga läsarantal, så står någonting fel. Det är inte därför jag vill skriva. Självklart är bekräftelse viktigt, det är ett slags bränsle som stärker ens litterära självförtroende, men det i sig, ska inte bli anledningen till själva skrivandet, då är det fel. Härefter ska jag försöka att sluta bry om denna ytliga bekräftelse, jag ska låta mina texter i sig utgöra den främsta drivkraften till att fortsätta skriva. Vi får se hur det går, det kan nog bli lite svårt, men det är värt ett försök!

 
#1 - - Torsten Lundborg :

Gör det, så blir det bra, och jag ska i alla fall jag läsa din blogg så ofta jag kan

Svar: Det känns skönt! Och kul med kommentarer, de kommer så sällan nu för tiden! ;)
vardagskronikoren.blogg.se