fotboll, spanien

Spanskt fridfullhet

En svag huvudvärk trummar i bakgrunden av mitt medvetande. Dadunk. Dadunk. Dadunk. På Tv:n visas matchen mellan Barcelona och Betis. Den spanska familjen vi bor hos har stängt av tv-ljudet och lyssnar på radion istället. Där kommenterar de på katalanska och inte spanska. Radion är gammal och ljudet får en aning raspig ton. Fadern som är i åttioårs-åldern har radion i knät och har sina händer kupade om den som om den vore en relik.

Barcelona bryter bollen och Rakitíc passar Suarez som blir fri och trycker in bollen bakom målvakten. Bakom målet exploderar publiken i eufori, jag sneglar på fadern i fåtöljen, som blottar ett litet belåtet leende.

I köket står den tjugo år yngre frun och lagar middagen, iklädd sitt blommiga förkläde. Det ser meditativt ut. Jag har redan frågat tre gånger på min rangliga spanska om hon behöver hjälp, men varje gång har hon svarat nej. Det är hennes territorium, hennes fristad.

Så därför sitter jag här framför min dator, till ljudet av den raspiga radion, slamrande tallrikar från köket och min svagt dunkande huvudvärk. Det är faktiskt ganska fridfullt.