sömn, trötthet

Sovdags

"Wonderwall" spelar i bakgrunden. En lätt nackspärr gör sig påmind. Plastförpackningen ifrån en datormus jag köpte några kvarter ifrån lägenheten, ligger öppnad på sängbordet. En tom chipsskål på andra sängbordet. Täcket och kuddarna utgör ett landskap av bokstäver med ett grötigt typsnitt. Jag funderar en sekund om det finns ett dolt meddelande bland bokstäverna - om designern hade viktigt budskap att förmedla. Jag tittar intensivt på täcket en stund men det ända jag ser är alfabetet som upprepar sig om och om igen. Jag inser att det är dags att gå och lägga sig. Kroppen knastrar när jag sträcker ut den så mycket det går. Tårna spretar åt alla håll. Sedan låter jag musklerna slappna av och jag sjunker in i madrassen och drar täcket över mig. Nu får det vara nog, tänker jag. Denna dag har nått sin gräns. Jag orkar inte reflektera över huruvida jag är nöjd med den eller inte, utan jag låter bara ögonlocken slå ner som persiennerna i ett fönster. Jag pustar ut och låter min spellista "lugn kvällsmusik" fortsätta fylla ut rummet och följa med mig in i drömmarna.