flaskposten, metro, tidning, tunnelbanan

Flaskposten nr 7

Här är dagens nummer av Flaskposten, nr 7. Läste du den i en av Metrotidningarna, berätta då hur du reagerade när du såg Flaskposten och vad du tyckte! 

”Bögjävel”, ”Svartskalle”, ”Rabiata feminist” – kärt barn har många namn. Det kära barnet är rädsla. I grunden till all fördomsfullhet vilar rädsla – en uråldrig försvarsmekanism vars uppgift är att säkra individens överlevnad. Genom att måla upp ett ”dom” och ett ”vi” porträtteras verkligheten i svartvita färger, vilka vi sedan handlar utifrån. Detta ”dom” symboliserar fara och otrygghet medan ”viet” står för säkerhet och trygghet. Vet vi vilka farorna är och vilka de inte är, kan vi lättare säkra vår överlevnad. Själva tanken mekanismen bygger på, är rationell – att kartlägga hot och icke-hot – för att kunna garantera sin säkerhet. Denna mekanism hjälper oss exempelvis, att låta bli att gå ut ensamma och försvarslösa på savannen mitt bland lejon och andra rovdjur, medan den tillåter oss att njuta av naturen i något av Stockholms ofarliga naturreservat. Det kan vi gemensamt säga är klokt. I det fallet är gränsdragningen mellan fara och säkerhet, logisk och rättfärdig.

         Men när vissa människor vägrar att sätta sig bredvid kvinnor med slöja med argumentet att ”de inte hör hemma här”, skrika skällsord som ”din äckliga jävla bög!” eller ”smutsiga homo!” under Pride-parader eller på Flashback skriva att kvinnor är ”lägre stående än männen och bör hålla sig vid spisen och hålla käften!”, så har mekanismen slagit knut på sig själv. I dessa fall kategoriseras grupper av människor och blir bestulna sina unika drag och olikheter som gör dem till självständiga individer.

         Att kanalisera sin inre otrygghet och rikta den utåt mot en grupp av människor som reduceras till ett ”dom” och indirekt skapar ett ”vi” (det som inte är ”dom”) med en känsla av gemenskap och trygghet, är FEL! Detta ”vi” grundas då på otrygg bas, bestående av hat och fördomar riktat mot det uppfunna ”dom:et”. Ett ”dom” som fungerar som en plattform man gemensamt kan projicera sina egna rädslor och oförmågor på. Detta projicerade hat är ”vi:ets” bränsle. Utan det, raserar ”viet”, vars konstruktion tungt lutar på hatet och fördomarna. Resultatet blir en känslomässig konfrontation – just det dessa personer till varje pris, försökt undvika.

         I den här Flaskposten vill jag lyfta en essentiell sanning som allt för ofta bortses: Gränsen mellan godhet och ondska går inte igenom grupper av människor, utan igenom varje människas hjärta. När du tror att en grupp av människor – invandrare, kvinnor, homosexuella, mörka, judar etc. – är onda eller av lägre rang, så är faktumet att det är du självsom har korsat fel sida av linjen som avgränsar din godhet ifrån din ondska. 

 
#1 - - Emma:

Love it. Så sant, kunde inte ha sagt de bättre själv! Älskar också idén med själva flaskpost, om de ändå fans fler som du vore världen ganska mycket mindre crule

Svar: Vad snäll du är, tack så mycket! :)
En Lång Man På Resa