Amatör-filosofi berättande, författarskap

Bli en berättare

Det absolut viktigaste med författarskapet är att vilja berätta något. Man kan inte skriva en bok bara för att skriva utan man måste vilja berätta något. Vill man berätta något är kreativitetens portar öppna. Då lägger man ner sin själ i det man gör. Man brinner för det. Det blir existentiellt för en.

                      Vad vill jag berätta då? Har jag ens något att berätta? Jag tror att om man har viljan att berätta något så har man också förmågan. Bara man vill så finns det inget som stoppar en. Vill jag då – vill jag berätta något?

                      …

Ja, efter en lång stund av tänkande har jag kommit fram till att jag vill berätta (något). Jag vill göra orden levande och berätta fantastiska saker. Jag vill dela med mig av mitt sätt att se på universum. Jag vill berätta hur jag, författaren Ulf Rådberg, ser på mig själv och den tillvaro jag befinner mig i. Och jag vill berätta hur jag tror att andra ser på sig själva och tillvaron. Jag vill berätta om livet och universum. Jag vill berätta om hur det är att vara människa. Hur det är att leva.  

                      Ska man vara författare så måste man identifiera sig med berättarrollen. Man måste kunna se sig själv som en berättare. Gör jag det då? Under hela min uppväxt har jag varit livrädd för att berätta historier, jag har tyckt att det varit en av mina största svagheter. Varje gång någon bett mig att ”berätta något roligt” så har jag frusit till i hela kroppen och fått panik. Om jag ska bli författare så måste jag slå hål på den självbilden och bli en berättare. Jag ska bli en berättare. Så där: nu är jag en berättare…

                      Hur berättar man saker på ett bra sätt? Först och främst måste man prata tydligt. Man måste också veta vad man ska berätta innan man berättar det. Man ska veta vad syftet är med ens berättelser. Sedan ska man aldrig, absolut aldrig vara rädd för att berätta något. Man ska känna sig trygg i sin berättarroll. Som en artist som går upp på scen, ska det kännas. Varje gång man får möjlighet att berätta en berättelse så ska det kännas som om man går upp på ”scenen”. När man berättar ska man fånga lyssnaren. Man ska kunna väcka spänning, skratt och rädsla i honom/henne. Man måste kunna pausa, prata tystare, snabbare, mörkare, ljusare, använda ansiktsuttrycket rätt, vid rätt tillfällen. En berättare har kontroll över sin publik. En berättar vet hur han ska hänföra den. Jag ska bli en berättare. Punkt slut.